Mitt födelsedatum är 23 juni 1941, dvs den ”riktiga” midsommarafton, och jag föddes i Göteborg. Chalmersstudierna innebar alltså en senkommen återkomst till min födelsestad. Mina föräldrar separerade när jag var sex år, och min syster och jag placerades hos olika släktingar under någon tid medan vår mor kämpade för att få ordning på sitt liv. Därför tillbringade jag mitt första skolår i en liten lantlig skola i Kilanda, nära mina morföräldrars gård Rågtvet. Där avverkade jag klass 1+2 på ett år, och när min mor hade skaffat en bostad vid Käringberget i Göteborg gick jag tredje klass i Påvelundsskolan. Vi flyttade därefter till Vänersborg, där vi bodde tre år, och sedan till Grästorp tre mil från Vänersborg. Jag gick kvar i Vänersborgs Allmänna Läroverk och de sista sex åren fram till studentexamen blev det alltså buss eller tåg till och från skolan.

Efter studentexamen och efterföljande militärtjänstgöring kom jag till F på Chalmers. Från början var min avsikt att bli flygande flygingenjör, men jag klarade inte flygutbildningen på Krigsflygskolan i Ljungbyhed, utan fick lämna den efter 45 dagar. Därefter fick jag kryptörsutbildning i Uppsala och tillbringade resterande sex månader av värnpliktstiden på Flygstaben i Stockholm som kryptobiträde. Så här vid en tillbakablick ser jag tiden på Chalmers inte så mycket som en studietid utan som en tid för personlig utveckling. Visserligen var studierna givetvis det centrala för mig när det begav sig, men redan då var jag mycket tveksam till studiernas innehåll – i varje fall i betydande delar. Det är också lätt att konstatera att någon direkt nytta av det jag lärde mig på Chalmers har jag aldrig haft, med ett par viktiga undantag. Det första gäller en frivillig kurs i programmeringsspråket Algol 60, som tände mitt intresse för datateknik och programmering. Det andra är examensarbetet, som tvingade mig att fördjupa mina kunskaper och gav mig den praktiska erfarenhet av programmering i allmänhet och Algol Genius för Datasaab D21 i synnerhet som jag behövde för att kunna ta steget ut i arbetslivet. Studierna i övrigt gav mig dock en välbehövlig teknisk allmänbildning.

Under slutet av studietiden på Chalmers arbetade jag (i liten omfattning) som timprogrammerare för ADB-institutet och Institutionen för Vägbyggnad. Från början hade jag 8 kr/timme hos ADB-institutet, det höjdes rätt snart till 10 kr/timme och hos Vägbyggnad hade jag mot slutet hela 15 kr/timme. Den senare siffran använde jag, multiplicerad med 160, som begärd månadslön (som jag också fick) när jag sökte arbete första gången.

Första heltidsjobbet påbörjades 12 juli 1965 på Varvsindustrins Beräkningscentral, som programmerare och senare även systemman. Studierna fick avbrytas pga tvingande skäl – jag hade ju bildat en växande familj och den behövde försörjas. Lite extraknäck samma år på Liseberg som ”mikrofongubbe” också – vill minnas det var Bobo som fixade detta – tack i efterhand! Hade ju tänkt beta av resterande tentor så småningom, men jobbet tog snart all tid som fanns och lite till. Några klarade jag av, men snart gav jag upp tanken på att få ut en civilingenjörsexamen. Det fanns annat som var viktigare. Helt rätt beslut, det tycker jag än i dag.

Från maj 1971 var jag anställd på Sperry Rand Univac (en amerikansk leverantör av datamaskiner) Nordic Support Group, med placering i Göteborg och med jobb som ”pre sales” dataspecialist. Mycket resor blev det, i snitt två flygresor i veckan, mest inom Norden. Ett år senare flyttades gruppen till Köpenhamn, och jag med familj (vi hade nu tre barn, det yngsta bara ett år gammalt) flyttade till ett radhus i Kokkedal mellan Helsingör och Köpenhamn där vi bodde i två år. NSG lades ner efter bara ett år i Danmark, och jag arbetade sedan för Univacs datacentral i Köpenhamn fram till sommaren 1974, då det var dags för återflyttning till Göteborg och ett nytt jobb inom den svenska organisationen. Vi hittade ett hus att hyra i Lerum, ett år senare köpte vi ett gammalt trähus alldeles i närheten av det hus vi hyrde. Tillsammans med en god vän bildade jag också något år senare handelsbolaget NB Datakonsult HB för att hantera en del extraknäck.

De närmaste åren var väldigt jobbiga med mycket övertidsarbete och veckopendling till både Stockholm och Helsingborg, jag fick det tekniska ansvaret för ett stort projekt där ICA köpte sju datamaskiner av min arbetsgivare Univac (som 1975 slogs ihop med Datasaab och blev Saab Univac) och det utlovade datasystemet provades först ut i Stockholm och installerades sedan i Helsingborg. Dessutom påbörjade vi en gradvis ombyggnad av det hus vi köpt för att anpassa det till familjens behov. Dit gick all tid och alla pengar vi kunde uppbringa.

Från början av 1979 och fjorton år framåt arbetade jag sedan som konsult i egen regi, handelsbolaget ombildades då till först kommanditbolag och sedan (efter en del bekymmer med Skattemyndigheten) till enskild firma. Orsaken var helt enkelt att jag såg det som enda möjligheten att höja mina inkomster till den nivå som behövdes för familjens behov. Eftersom min lön sedan länge låg strax över den gräns där ersättning för övertidsarbete inte utgick, och jag jobbade oerhörda mängder övertid, borde det finnas möjlighet att få bättre ekonomiska villkor med mindre ansträngning även om jag inte tog ut så hög timtaxa. Något som också visade sig stämma bra. Mina huvudsakliga kunder var i resebranschen, först Atlasresor (fram till 1988, då Atlasresor flyttade till Stockholm) och därefter Always, ett nystartat reseföretag där jag i slutet av 1988 fick uppdraget att bygga upp en dataavdelning och se till att konstruera ett bokningssystem för att boka resor från januari 1989 då första katalogen skulle släppas. Tufft – men det gick! Det krävdes inte ens några större mängder övertidsarbete.

Uppdraget för Always kom i rätt tid för mig – precis efter skilsmässan i augusti 1988. Istället för att lindra mina bekymmer på mindre konstruktiva sätt kunde jag dränka dem i arbete. Always assimilerades efter några år av Vingresor, och bland mina sista uppgifter var att medverka till att konvertera Always datasystem till Ving-standard. Detta jobb tog slut 1992, och då jag hade fokuserat hårt på Always hade jag mer eller mindre tappat kontakten med andra kunder, följaktligen valde jag att leta efter en ny anställning.

Från januari 1993 arbetade jag först ett par år på ADA AB:s dataavdelning på Hisingen i Göteborg som datachefens assistent och därefter på PostNet AB (ett fristående dotterbolag till Posten AB) i Alingsås. Arbetsuppgifterna var huvudsakligen centrerade kring Datavisionen, ett privat och rätt primitivt Internet om man så vill, och varade fram till 1997. Det året lades PostNet ner och gick upp i Posten AB, plötsligt var jag således återigen ”statsanställd” (även ADA var ägt av staten). Postens dataorganisation drevs som ett ”företag i företaget” (PSAB) och var tungrodd redan från början, när man försökte avhjälpa detta genom att göra en radikal omorganisation och lägga ner PSAB blev det ur min synpunkt ännu värre. Jag led av arbetsbrist och hade ingen chef som jag kunde rapportera till. Visserligen fick jag det tekniska ansvaret för Sveriges vid den tiden troligen största databas (som var av typ Oracle) tillhörande ISU-systemet (Informations System Utdelning, ett hjälpmedel för brevbärarna) där hela Sveriges befolkning finns registrerad, men det var ingen större utmaning.

När turbulensen ökade inom Posten och personalminskningar stod för dörren accepterade jag så småningom ett års uppsägning med full lön utan arbetsplikt från maj 2004. Det visade sig också att Posten var skyldiga att även ge mig ”förtida pension”, som uppgick till nästan halva slutlönen, under de sista 13 månaderna fram till ordinarie pensionsålder. Underskottet kunde jag i stort sett täcka med egna sparmedel.

Mitt intresse för aktier, mer specifikt för aktier i bolag inom energiområdet, medförde via en del rätt egendomliga omständigheter att jag fick kontakt med den som nu är den drivande personen bakom några mycket intressanta företag inom alternativ energi. Han heter Mats Leijon, var också chalmerist en gång i tiden, och är numera professor i elektricitetslära i Uppsala. I ett av företagen, Seabased AB som sysslar med vågkraft, har jag varit styrelseledamot i åtta år, men avböjde omval vid årets stämma på grund av ålders- och hälsoskäl. Dock har jag fortfarande kvar ett par mindre arbetsuppgifter för företaget, som t ex att underhålla aktieboken och hjälpa till med tekniska problem kring hemsidan. Räknar med att kunna överlåta detta till någon annan under året.

Det har alltså varit en hel del jobb sedan 65-årsdagen, det mesta givetvis av ideell natur men till viss del också avlönat. Men nu ska det väl ändå vara slut, även om jag säkert kommer att fortsätta att följa både Seabaseds utveckling och aktiemarknaden rätt noga. Ska bli intressant att se om jag kan släppa det också, det lär nog ta sin tid innan man är där.

Biografi för Sven Bankel

Född juni 1941 i Göteborg. Från början hette jag Hansson i efternamn, bytet till Bankel (som är min mors flicknamn) skedde efter Chalmerstiden. Studentexamen våren 1959 på reallinjens matematiska gren i Vänersborg. Militärtjänst juni 1959 – april 1960, mesta tiden som kryptör på Flygstaben i Stockholm. Sommararbete juli-augusti 1960 som vikarierande mentalvårdare. Börjar studera på CTH F-sektionen hösten 1960.

Praktikarbete på Arvidssons Mekaniska Verkstad i Trollhättan under sommaren 1961. Praktikarbete på Ferranti Transistor Laboratory i Manchester under sommaren 1962. Frivillig kurs i Algol hösten 1962, man kan rätt säkert påstå att den kursen blev avgörande för min framtida yrkesinriktning. Egentligen den enda kurs på Chalmers jag fick praktisk nytta av… Praktikarbete på Institutionen för Matematisk Fysik sommaren 1963. Under 1964 och 1965 arbetade jag (i liten omfattning) som timprogrammerare för ADB-institutet och Institutionen för Vägbyggnad.

Gifte mig 22 augusti 1964 med Birgit (f Jonsson), äktenskapet varade i 24 år fram till skilsmässan i augusti 1988. Vi har tillsammans tre barn och sex (på det sjunde) barnbarn. Examensarbetet blev klart 1965, titeln var ”Projektering av databehandling av radioastronomiska vätelinjeregistreringar” (tillsammans med Gunilla). Någon examen blev det däremot aldrig. Första heltidsjobbet från 12 juli 1965 på Varvsindustrins Beräkningscentral, som programmerare och senare även systemman.

Från maj 1971 var jag anställd på Sperry Rand Univac (en amerikansk leverantör av datamaskiner) Nordic Support Group, med placering i Göteborg det första året och därefter i Köpenhamn. Från sommaren 1974 var jag tillbaka i den svenska organisationen, återigen med placering i Göteborg. När svenska Univac och Datasaab 1975 slogs ihop till Saab Univac följde jag med. Från början av 1979 och fjorton år framåt arbetade jag sedan som konsult i egen regi.

Från januari 1993 var jag återigen en vanlig knegare, först ett par år på ADA AB:s dataavdelning i Göteborg och sedan på PostNet AB (ett fristående dotterbolag till Posten AB) i Alingsås fram till 1997. PostNet uppgick i Posten AB 1997, fram till 2004 var jag sedan anställd i Posten AB, de första åren inom PSAB och därefter Posten IT.

Sedan maj 2004 har jag åtnjutit min fulla frihet utan att ekonomin har varit lidande. Ytterligare trygghet har jag fått av mitt aktiesparande.

Annonser