Från teknik till lagbok och museum Min födelsestad är Linköping där jag föddes 7 november 1936. Efter fullgjord officersutbildning vid infanteriet och gymnasieingenjörsexamen vid HTL i Linköping 1959 ledde mig mitt intresse för halvledarfysik till Chalmers och institutionen för teknisk fysik där jag avlade civilingenjörsexamen 1968.

Eftersom jag började en heltidsanställning redan efter två studieår blev det inte särskilt mycket studentliv. Jag deltog när tiden så tillät. Så här många år senare konstaterar jag att det kanske är en brist i min utbildning.

Under ledning av professor Torkel Wallmark deltog jag i ett grupparbete som bestod i att översätta boken ”Semiconductor Devices” av James J. Brophy, svensk titel: ”Halvledarelektronik” och genomförde också mitt ex-jobb ”Framställning av tunnfilmskrets (trestegs förstärkare) genom selektiv etsning”. Denna inriktning som professor Wallmark hjälpte mig att staka ut blev sedan mitt huvudspår under mitt arbetsliv. Datasaab hade börjat leverera sin första civila dator D21 och skulle nu fortsätta att utveckla nästa generation, D22 som skulle konstrueras med den modernaste elektroniken. Jag hade förmånen att få vara med tidigt och fick bl.a. ansvar för aritmetiska enheten. Arbetet bestod i att definiera en algoritm som var både tids och kostnadseffektiv. Uppbyggnaden skedde med enhetskretsar uppbyggda av diskreta komponenter (transistor, motstånd, kondensatorer) på kretskort. Funktionen fastställdes sedan genom wire-wrapping på skåpets bakpanel. Ett mycket intressant arbete som innehöll mycket logik och signalflöden som måste fungera tillsammans med alla andra enheter i D22´an. Idag, 2010, finns ett exemplar av D22 på Östergötlands Länsmuseum i Linköping. Detta har möjliggjorts genom mycket ideellt arbete av föreningen Datasaabs Vänner. Jag fann där att mina konstruktionsritningar fanns intakta och att jag således hade förvandlats till ett museiföremål.

Facit var vid denna tid världsledande på kontorsmaskiner. Jag anställdes för att projektera en halvledarfabrik i den stora Örsättersfabriken vid Åtvidaberg, men innan jag hann börja med detta så blev Facits ekonomiska kris allt sämre och jag fick andra arbetsuppgifter. Jag upplevde en synnerligen intressant tid hos Facit. Vi utvecklade och producerade flera olika räknare som byggde på egenutvecklade LSI-kretsar. Det innebar många nära kontakter med flera amerikanska halvledartillverkare med vilka vi deltog i definitionen av de fysikaliska specifikationerna för de olika momenten av tillverkningen. Det fick mig också att inse att avtalsförhandlingar var komplicerade och krävde juridisk insikt. Därför började jag studera juridik på distans.

Nu var tiden kommen för den nye ägaren av Facit, Electroluxkoncernen, att förändra inriktningen för Facit. Detta medförde att flera av oss på utvecklingsavdelningen sökte oss bort från Facit.

Själv sökte jag mig till Robo, som då var ett svenskt företag inom Robert Bosch koncernen. Robo tillverkade främst strålkastare och extraljus till fordonsindustrin, men även cykelbelysningar. Tillverkningen var inriktad på stora serier med djuppressning, avancerad ytbehandling, förångning av skyddsskikt i stora vakuumkammare och montering av strålkastarglas.Robert Bosch GmbH är en världsomfattande tysk koncern som det var mycket intressant att få var en liten kugge i och att få praktisk användning av mina kunskaper i det tyska språket. Robo ingår inte längre i Boschkoncernen och har idag ett annat företagsnamn. Electrolux Centrala Inköpsavdelning i Stockholm, inköpssektionen för el-komponenter, blev min nästa anställning. Jag var nu färdig med mina juridikstudier och ville inrikta mig mot avtalsförhandlingar och inköpspolicy för nya inköpskanaler. Jag fick mitt lystmäte till fullo uppfyllt. Electrolux med sina världsomfattande fabriker och sin storserietillverkning medförde komplexa avtalsförhandlingar för att möjliggöra samverkan mellan fabriker. Leverantörerna fanns främst i Tyskland och övriga Europa, men även i fjärran östern.

Nu kom verkligen mina juridikkunskaper till nytta och lagboken började bli ett arbetsredskap. Vid denna tid skedde en förändring i bolagsbildning i så måtto att Facit, Datasaab och delar av Ericsson sammanfogades till ett nytt bolag, Ericsson Information System, EIS, med en helt ny ledningsorganisation. Mina arbetsuppgifter blev att integrera Facits inköpsorganisation i EIS inköpsorganisation men även att ha inköpsansvar för Facit-, Svängsta- och Linköpingsfabriken.

Efter allt omorganiserande, som i sig medförde intressanta arbetsuppgifter, var det dags för en anställning vid Saab-Scania Combitech och dess mikroelektronikverksamhet i Linköping, SAAB Microelectronics, som General Manager med fullständigt lönsamhetsansvar. Embryot till detta fanns tidigare inom Datasaab där jag redan i slutet av 60-talet hade haft arbetsuppgifter. Nu var det emellertid ett fullödigt företag med mycket intressant komponenttillverkning av mitärspecade hybridkomponentprodukter. Att kvaliteten var hög fick vi bevis för när vi fick tillbaka kretsar som suttit i flygplan som störtat. Kretsarna fungerade fortfarande enligt specifikationen.

Att få leda arbetet med att konstruera och tillverka högkvalitativa hybridkretsar var mycket intressant med tanke på teknikinnehållet. Vi började även försök med att tillverka halvledarkretsar i diffusionsugnar. Jag har alltid försökt att söka efter vad framtiden skulle kunna ha i sitt sköte. En i och för sig omöjlig uppgift, men ändå! Man måste våga satsa för att kunna vinna och jag började tvivla på hållbarheten för framtiden. Jag hade ju hunnit vänja mig vid stora verksamheter och detta var en mindre enhet med en mycket begränsad kundkrets. När jag blev erbjuden posten som inköpschef för Husqvarna AB där inköpsvolymvärdet var flera miljarder årligen accepterade jag med tacksamhet erbjudandet. Det var bara att konstatera att mitt yrkesintresse för affärsjuridik hade tagit över det rena teknikintresset. Det finns utredningar som hävdar att den som inte förstår teknikinnehållet i en produkt får de billigaste inköpen. Detta beroende på att inköparen inte skulle förstå argument om tillverkningssvårigheter. Jag har inte funnit stöd för detta utan har alltid haft ovärderlig nytta av min tekniska utbildning vid Chalmers.

Husqvarna som köptes av Electrolux 1976-77 ombildades 1979 till ett rent skogs-och trädgårdsproduktbolag och tillverkningen ”vitvaruprodukter” inkorporerades med Electrolux tillverkning. Att tillverka tvåtaktsmotorer kräver hög teknisk kompetens för att klara avgaskrav och vibrationsdämpning. Detsamma gäller för åkbara gräsklippare, Riders, och automatiska, elektroniskt styrda gräsklippare även kallade Robotklippare. – Att använda fyrtaktsmotorer till handhållna maskiner går inte idag pga den höga vikten. Inköpsavdelningen var i allra högsta grad delaktig i denna utveckling och med upprättandet av specifikationer. För att hålla en ”lean” produktion krävs det hållbara leveranser, vilket ställde stora krav på leverantörerna antingen de var mindre företag från Småland eller internationella företag som för förgasare och motorkomponenter. Alla lika viktiga för Husqvarna.

Jag blev kvar hos Husqvarna till pensionen. De sista åren hade jag inget direkt arbetsledande ansvar utan jobbade med olika projekt inom verksamheten. Kanske var det lite som Hemingway skrev, Den gamle och havet, fast i mitt fall borde det väl ha varit Den gamle och fabriken. Idag finns det många utbildningsinriktningar att välja emellan och det kan vara svårt att veta vilket val som är det bästa. Enligt min erfarenhet spelar det inte så stor roll vilket val man gör, bara man är intresserad. Var inte rädd för att vidga din horisont om ditt intresse styr dig vid sidan av ditt huvudspår. Men fortsätt att fördjupa ditt kunnande för kunskap ger makt. Makt att själv kunna styra din väg genom livet.

Man kanske också kan uttrycka det som Linköpingsprofessorn Martin Kylhammar skriver i en bok: Bubblande lust och bildning ger lycka.

Annonser