Året var 1960 och efter ingenjörsexamen på Malmö Högre Tekniska Läroverk arbetade jag, född 1937, på SAAB flygplansfabrik i Linköping. Jag sökte till Chalmers Teknisk fysik och hade överenskommit med min flickvän sedan 1954 att om jag skulle börja studera på Chalmers, så ville jag att vi gifte oss och flyttade ihop i Göteborg. Studiestart augusti och året därpå den 1 april, påskafton, gifte vi oss och bröllopsresan gick i en liten fullpackad bil, Simca, från Malmö till vår tvårummare i Järnbrott.

En lektor hade nämnt att på teknisk fysik lär man lite om mycket, vilket passade mig perfekt, allsidighet är viktigt. Övriga linjer karakteriserade han som att läsa mycket om lite. Många ämnen och studietempot var mycket högt och kraven stora. I matematiken krävdes att kunna bevisa satser, som för mig som praktiker krävde en viss tankeomställning. Under året gavs endast tre stora tentamensperioder där alla ämnen kunde tenteras. Ämnen som missades inkräktade hårt i nästkommande period och olika tentor dagarna efter varandra var inte ovanliga för många. En påskperiod infördes, dit vissa omtentamina flyttades. Med chalmersmössan på huvudet öppnades många dörrar och ofta stannade bilar och erbjöd mig skjuts när jag stod och väntade på min buss.

Studierna rullade på intensivt och i tredje årskursen fanns schemalagt 56 timmar per vecka. Vi skrev med kopiepapper mellan bladen för att hjälpa varandra att få del av anteckningarna i ämnen man inte hann följa ordentligt. Veckoblad från E-linjen kompletterade kunskaperna. Datautvecklingen hade börjat och kurser gavs på Chalmers nyinstallerade rördrivna dator i källaren på Holtermanska. Andra datorer fanns på Original Odhner på Gamlestadsvägen och en SAAB-dator på medicinarberget vid Sahlgrenska. Våra program skrevs för hand med nollor och ettor och skapades på långa pappersband med stansade hål eller hålkort. Det var datorns första stapplande steg.

Transistorn var uppfunnen och kom ut på marknaden på 1960 talet och fanns då i enstyck för montering med andra komponenter till elektroniska kretsar. Det var starten på utvecklingen av dagens mikroelektronik och datorchips.

Efter examensarbetet i fysik benämnt ”Studium av en ickestationär metod för bestämning av värmeledningsförmågor”, blev jag lästrött och fick våren 1964 möjlighet att arbeta på Göteborgs Universitet som vik. sjukhusfysiker och assistent till professor Sven Benner i radiofysik. Det handlade om strålbehandling av cancer med alfa-, beta- och gammastrålning. Jag arbetade med allt från radium till koboltbehandlingar och bestrålning med linjäraccelerator och betatron. Det gällde inkörning av apparatur och uppmätningar kring strålfält och undervisning med laborationer.

Prof. Henry Wallman på Chalmers startade undervisning i medicin och medicinsk teknik, där jag deltog tillsammans med andra intresserade chalmerister. Studierna omfattade fyra terminer med sluttentamen. Intresset för medicin och arbetet inom radiofysiken fängslade mig helt, tills jag en dag på försommaren 1966 träffade professorn i fysik, Arnold Lundén, som jag gjort examensarbetet för. Jag fick en assistenttjänst hos honom på Fysikum med egen undervisning och tillåtelse att gå på föreläsningar i mina kvarvarande ämnen. Eftersom de flesta ämnen genomgått förändringar och fått nytt innehåll blev inläsningen mycket arbetsam.

Om mitt första misstag var att ta paus i läsningen, så blev mitt andra misstag att med en enda tenta kvar 1969 flytta med hustru och våra två döttrar till Malmö. Mitt arbete var att sälja medicintekniska och nukleära instrument i hela Norden med stationeringsort Köpenhamn. Besök gjordes på forskningsinstitut, universitet och sjukhus samt företag. Förbindelserna var dåliga över Öresund och tog lång tid. Någon kompensation för att besöken och resorna krävde många extra arbetstimmar uteblev. Varje morgon klockan åtta i Köpenhamn oavsett tid för hemkomsten från resorna. Helgarbete förekom ofta.

Vår återfärd till Göteborg skedde 1970 till företaget Nukab kopplat till ASTRA. Där utvecklades speciell apparatur för ekg-upptagning i stationära och bärbara bandspelare tillsammans med SRA, Svenska Radio AB samt utveckling av dataprogram för ekg-analyser med Umeå Universitet. Företaget var först i världen med att presentera det vandrande ekg:et på bildskärm. Presentationen gjordes på TV-skärmar. Anläggningar skapades och tillverkades också för detektering av radioaktiva pulser från olika mänskliga organ och datorutvärdering av resultaten. Minidatorer som användes var PDP 8, 11 och 16. Jag fick tillstånd vid anställningen att åka in till Chalmers och följa lektionerna i mitt sista ämne, elektronisk kretsteknik, som med helt förnyat innehåll kunde sluttenteras. Den 7 augusti 1970 tog jag ut min civilingenjörsexamen, nästan exakt 10 år sedan mina Chalmersstudier startade. En flyttning till Borås skedde 1972 då familjen utökats med ett tredje barn, en son Mattias. Jag anställdes som teknisk chef för sjukvården i Älvsborgs läns södra del och omorganiserade hela servicedelen för sjukvården. Uppdelning i arbetsgrupper och ansvar på lägsta möjliga nivå under mottot, ”problemen skall lösas där problemen finns”, gav mer intressanta arbetsuppgifter för medarbetarna, som uppgick till fler än 700 personer. Mitt intresse för miljöfrågor gjorde att jag gick Arbetarskyddsverkets utbildning till skyddsingenjör parallellt med arbetet. Examensarbetet gjordes på blyglastillverkning, som sedermera lades ner.

Jag satt med i ledningsgruppen, direktionen, för sjukvården med tekniskt och medicintekniskt ansvar för personal och säkerhetsfrågor. Jag startade också medicinhistoriska museet i Borås. Efter nästan 15 år som teknisk chef och totalt 25 år i arbete med sjukvårdsfrågor blev jag affärsutvecklare och teknisk konsult hos Utvecklingsfonden, sedermera ALMI 1987. Det var mycket problemlösning, innovationer och starta eget företagsfrågor. Arbetet innefattade också produkt- och patentansökningsbedömningar, arrangerande av mässor och utställningar för företag.

Några speciellt intressanta projekt var bakugnstillverkare, som kopplades till forskare inom mjöl- och jästtillverkning för bättre bakmetoder. En upptiningsanläggning framtogs för djupfryst fisk och andra produkter. Laxen vi upptinade hade kvar sitt hudfett och ögonen hade samma färg som levande lax. Medlemmarna i Kocklandslaget trodde de fått färsk lax i sina händer. Med hjälp av en egenföretagare och elteknisk chalmerist, civilingenjör Bo-Lennart Grönlund, Beta Data i Alingsås, framtogs en ”snarkmadrass”, som registrerade och analyserade snarkljud, andning och hjärtfrekvens, vilket gav underlag för beslut om åtgärd för patienten. Många andra idéer bedömdes, avvecklades eller förverkligades.

Parallellt med arbetet på ALMI skapade jag en 40 poängskurs i innovationsteknik vid Jönköpings ingenjörshögskola. Själv arbetade jag under två år som lärare i innovationsteknik med undervisning i Jönköping och Tranås. En särskild innovationskurs för kvinnor genomfördes på Träcentrum i Nässjö.

Efter nästan 10 års verksamhet och 3 månader före min 60 årsdag kom en ny VD till ALMI Väst och 13 personer fick lämna arbetet på grund av arbetsbrist. Jag var en av dem, som fick gå med 6 månaders lön.

I samråd med hustru och våra tre ungdomar diskuterades situationen och vi beslöt att jag inte skulle söka någon ny anställning. Mitt liv som arbetsnarkoman kändes första tiden ytterst ovanlig, men efterhand kom egenförståelse att något bättre inte kunde ha hänt. Jag har sedan dess utvecklat mitt tidigare intresse för att måla tavlor och kommit underfund med att Jag Själv är den viktigaste för mig, liksom min familj och våra vänner. En by-pass operation 2004 har också medverkat till en bättre insikt om livet.

Min ledtråd och mitt levnadsord har sex bokstäver och stavas VARFÖR. En för mig viktig fråga, som jag alltid ställer, vilket ger mig nya och olika ledtrådar, nya infallsvinklar och förklaringar vid problemlösning. Mitt ordspråk genom livet är ”If there is a will, there is always a way”, som i fri översättning lyder ”om det finns en vilja eller önskan så finns det alltid en väg till målet.”

Biografi för Kuno Lindstedt

Jag är född den 9 februari 1937 i Malmö och sedan 1961 gift med Barbro och vi har tre barn, som arbetar i Oslo, Berlin och Shanghai och tre barnbarn. Efter realexamen 1953 fortsatte jag studierna på Malmö Handelsgymnasium till företagsekonom och under 1955 och 1956 arbetade jag som resebiträde för min far anställd hos Trowall & Co, Stockholm, med specialitet mattor, möbeltyger och gardiner. År 1956 blev det militärtjänst som trosschef i dåvarande pansarinfanteri PI 7 Revingehed utanför Lund. Intresset för teknik gjorde att jag efter inträdesprövningar började studera 1957 vid Malmö Högre Tekniska Läroverk linjen för elkraftteknik med examen 1960. Efter en tid på SAAB flygdivision i Linköping började jag studera på Chalmers 1960 linje F, teknisk fysik.

Läströtthet efter fullgjort examensarbete i årsskiftet 1963/1964 medförde att jag sökte arbete på Göteborgs Universitet, Sahlgrenska sjukhuset, Radiofysiska Institution där jag arbetade som vik. sjukhusfysiker och assistent till professor Sven Benner. Parallellt med arbetet studerade jag medicin och medicinsk teknik på prof. Henry Wallmans institution, Chalmers. Under 1966 blev jag övningsassistent i fysik på Chalmers och under denna tid började jag läsa in kvarvarande ämnen. Industrin lockade och 1969 började jag arbeta för ett företag i Stockholm som försäljningsingenjör för medicinska och kärnfysikaliska instrument med ansvar för Norden och placering i Köpenhamn. Året var 1970 då jag blev säljare och utvecklare hos företaget Nukab i ASTRA med specialitet för elektromedicinska utrustningar, isotopmätapparatur och datorsystem för analys av ekg- och isotopmätningar. Under 1970 tenterade jag mitt sista ämne och tog ut min civilingenjörsexamen.

Sjukvården lockade och 1972 tillträdde jag befattningen som teknisk chef i Älvsborgs läns Södra sjukvårdsdistrikt med huvudansvar för all service för sjukvården i regionen. Efter 25 år med sjukvårdsarbete som huvudfråga övergick jag 1987 till Utvecklingsfonden och sedermera ALMI Företagspartner, som affärsutvecklare och teknisk konsult för företag och privatpersoner. Arbetade även parallellt under 2 år som lärare i innovationsteknik vid Ingenjörshögskolan i Jönköping. Våren 1997 avslutade jag det aktiva yrkeslivet och har sedan dess mer tid för familjen, resor och utveckling av min stora hobby, målning av tavlor i olja, akryl och akvarell.

Annonser