Född i Hälsingborg 1940 men flyttade snart till Råsunda där jag gick första året i skolan, men sedan blev det skolgång i Göteborg där jag tog studenten 1959 på Hvitfeldtska HAL. Efter militärtjänstgöring vid artilleriet som signalist (A9 och A2) började jag på Chalmers där jag blev civilingenjör 1964. Studierna tog upp mycket av min tid men jag började samtidigt engagera mig i sektions- och kårarbete och det visade sig senare att jag skulle ha stor nytta av att suttit både i kårstyrelsen och i SFS styrelse. Efter civilingenjörsexamen där jag gjort mitt ex-jobb på matematisk fysik påbörjade jag mina licentiandstudier och tog min teknologie licentiatexamen 1973 efter att jag jobbat parallellt i många år.

På uppmaning av min professor Nils Svartholm sökte jag ett jobb på Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och började där som fysiksekreterare 1969 och avancerade sedan till bitr. utredningschef, utredningschef och akademisekreterare. Det blev många spännande år och möten med många spännande människor. IVA hade på den tiden ca 350 medlemmar fördelade på XI avdelningar (idag XII) och hade då och har idag som mål att främja ingenjörsvetenskap till samhällets gagn. Genom att jag började som fysiksekreterare så fick jag direkt nytta av mina studier. Jag talade samma språk som många av IVA:s ledamöter men jag fick också möjlighet att tidigt komma i kontakt med den ekonomiska världen. En av mina huvuduppgifter var att under många år vara sammanhållande för verkställande direktörens årsbok ”Framsteg inom forskning och teknik”. På det sättet kom jag i kontakt med alla teknikområden och jag hade nytta av detta många år efter det att jag slutat på IVA 1980.

Fortfarande kan jag hänga upp många diskussioner kring det jag lärde mig under IVA-tiden. Jag minns t.ex. tidiga föredrag om vindkraft, solenergi som kunde försörja ett helt hus, ökningen av koldioxidhalten i atmosfären, freonhål, Saharas uttorkning, återvinning av livsmedel och kanske ett av de mest spännande var att följa Romklubbens arbete som låg 30 år före dagens diskussion om det hållbara samhållet fast vi talade om materialomsättningen i samhället. Att vara huvudsekreterare för IVA:s storprojekt Kunskap och konkurrenskraft gav mig en ordenlig inblick i ekonomins historiska utveckling, innovations – och utbildningsfrågor, industriell utveckling och jag var också med i den första framtidsstudien som IVA gjorde där vi missade en del men ändå träffade rätt på mycket. Men inte visste vi att när vi skrev att datorer skulle tala med varandra inom 20 år och att detta skulle leda till den enorma Internetutvecklingen, som nu skett. Jag lärde känna många människor som har haft stor betydelse för vår samhällsutveckling men ett av mina stoltaste ögonblick var när jag fick höra att Tage Erlander hade vår huvudrapport Kunskap och konkurrenskraft på sitt sängbord. Under arbetet med storprojektet fick jag resa mycket över hela världen och det har givit mig mycket stora erfarenheter.

Sven Olving dåvarande rektor på Chalmers som jag samarbetat med på IVA tog kontakt med mig 1979 och frågade om jag skulle vilja blir högskoledirektör på Chalmers efter Ragnar Thun. Eftersom jag uppfattade tjänsten som mycket byråkratisk tog jag mig en ordenlig funderare men Sven Olving övertygade mig om att det skulle bli en helt annan inriktning så jag accepterade och tillträdde tjänsten 1980. Tjänsten som högskoledirektör innehade jag ända till 1993 då denna tjänst inte längre reglerades i högskoleförordningen och dåvarande rektor Anders Sjöberg ville ha en annan organisation. Jag utnämndes då till direktör för Chalmers externa relationer och sedan till direktör för näringslivssamverkan som jag var till 1999. Då den nye rektorn Jan-Eric Sundgren ville organisera näringslivssamverkan på annat sätt och jag blev på ledningsnivå ansvarig för utvecklingen av Chalmers internationella relationer fram till 2003 då jag under senare tid också var deltidsanställd av Sahlgrenska akademin för ett fundraising – eller insamlingsprojekt då jag började som senior adviser på Chalmers industriteknik. Under min tid i Chalmers ledning var jag med om många spännande arbetsuppgifter. En effektiv ledningsorganisation för Chalmers skapades och ett Chalmers system för samverkan med näringslivet och för innovationsverksamheten byggdes upp. Jag var ansvarig för att ta fram alla grundläggande dokument i samband med att Chalmers skulle bli en stiftelsehögskola och jag var huvudansvarig för en av de första fundraisingkampanjerna som genomförts vid ett universitet i Europa utanför Storbritannien.

Jag var hela tiden mycket aktiv att skaffa resurser till Chalmers både från regeringen, stiftelser och företag och har varit med om att starta både I-linje och D-linjen på Chalmers samt att få hem Matematiskt centrum som Chalmers arbetet med i 20 år. Den kanske största framgången var att skaffa resurser till Mikroelektronikcentrum vid Chalmers samt naturligtvis de 350 MSEK som vi fick in i fundraisingkampanjen. Och hela tiden i mitt arbete hade jag stor nytta av att vara teknisk fysiker. Jag kunde hela tiden tala med alla utifrån utbildningens och forskningens behov. Under Chalmerstiden hade jag många spännande uppdrag. Jag var ordförande för SIK i 11 år och för TEFO i tre år. Jag satt i PGI:s styrelse några år. Jag arbetade nordiskt och satt i Nordforsk:s styrelse i många år och var dess ordförande under en tid då jag också satt i Nordisk Industrifonds styrelse. Under dessa år reste jag runt mycket i Norden och har varit sju gånger på Island och två på Färöarna och gett mig djupa insikter om Norden. Jag fick ju också tillfälle att före pensioneringen ännu en gång resa runt i världen för Chalmers och bygga upp kontakter med universitet och företag och då hade jag fortfarande stor glädje av att vara teknisk fysiker. Det var också roligt att vara teknisk fysiker när jag intervjuade ett 20-tal professorer på Sahlgrenska Akademin. Trots att jag inte kan någon medicin så är det många generella begrepp man förstår.

Som senior adviser på CIT har jag kunna använda mina kunskaper för att ge råd i många frågor. Många roliga och givande projekt har jag varit involverad i som Energi mot fattigdom, fundraising för AIT (Asian Institute of Technology) i Thailand och en Gustaf Dalénutställning på uppdrag av Chalmersska Ingenjörsföreningen. Det finns många utbildningar man kan välja mellan och det är viktigt att man trivs med sin utbildning, men om man har ett matematiskt och -naturvetenskapligt intresse och nyfikenhet för teknik så rekommenderar jag alla att studera till civilingenjör och numera säger jag att det inte spelar så stor roll vilken inriktning man väljer bara man alltså är intresserad. Även om nationalekonomerna inte håller med mig så säger jag att en civilingenjör alltid kan skapa arbete!

Och jag har alltid arbetar efter mottot. Planera väl och ligg alltid lite före!

Biografi för Folke Hjalmers

Jag är född den 13 juni 1940 i Hälsingborg och gift med Gunilla Hjalmers född Gawelli. Vi har fyra barn. Tog studentexamen 1959 på Hvitfeldtska HAL, avlade civilingenjörsexamen 1964 på teknisk fysik Chalmers tekniska högskola samt teknologie licentiatexamen i matematisk fysik Chalmers tekniska högskola 1973.

Jag var övningsassistent i linjär algebra ht 1962 och övningsassistent/assistent i matematisk fysik 1963-1968 på Chalmers tekniska högskola. Fysiksekreterare, bitr. utredningschef, utredningschef och akademisekreterare 1969-1980 på Ingenjörsvetenskapsakademien och därefter högskoledirektör/förvaltningschef, direktör externa relationer, direktör för näringslivssamverkan samt direktör internationella relationer på Chalmers tekniska högskola 1980-2005. Sedan 2003 är jag senior adviser på Chalmers industriteknik

Annonser