Denna notis är sammanställd av Kuno Lindstedt.

Erik Svantesson föddes den 14 jul 1940. Båda föräldrarna var lärare och pappan var speciellt intresserad av världsspråket esperanto. Han undervisade i det och arbetade fram ett omfattande lexikon. Familjen besöktes också av många esperantotalande personer från andra länder. Erik tyckte efter sin studentexamen att han skulle förkovra sig i ämnet matematik innan han sökte in till Chalmers. Han antogs för studier i matematik vid Göteborgs Universitet och under läsåret 1959-60 läste han in två betyg i ämnet.

Han sökte till linjen för teknisk fysik, Chalmers. Linjevalet stod i samklang med det som låg honom varmast om hjärtat. Han var intresserad av forskning och hade stort intresse av att undersöka saker och ting och finna lösningar på olika tekniska problem. Hans studier i matematik var värdefulla för studiearbetet på Chalmers och han ägnade sig intensivt åt studierna i de olika ämnena, vilka tenterades efterhand.

Med början under slutet av tredje läsåret arbetade han med sitt examensarbete ”Zonfasomvandling” på institutionen för fysik tillsammans med Henry Svensson. Sommaren mellan tredje och fjärde läsåret ägnade Erik mest åt exjobbet. Han tog också mycket aktiv del i reseprogrammet för den för kursen gemensamma internationella studieresan. Under sista läsåret valde Erik att studera vidare i fysik, reaktorfysik, regleringsteknik, hydromekanik och favoritämnet matematik.

Under våren 1964 gifte Erik sig med sin Monica och hösten 1964 var alla ämnen tenterade och godkända och en kortare militärtjänstgöring tog vid. En av våra studiekamrater, Ebbe Almqvist, hade en broder, Hans Almqvist, civilingenjör, Chalmers M 61, som arbetade som utvecklingschef på AGA i Stockholm och behövde en duktig och pålitlig medarbetare.

Hans Almqvist berättar citat ”Jag var utvecklingschef på AGA’s medicinska avdelning omfattande 5 ingenjörer, 2 laboratorietekniker och 2 ritare. Jag var i stort behov av en teoretiker med praktisk läggning, men sådana var svåra att få tag på. Jag ringde min bror Ebbe, som läste teknisk fysik på Chalmers. Det var i slutet av 1964 eller början av 1965. Han föreslog direkt en kurskamrat, Erik Svantesson, som jag talade med och bjöd upp till Lidingö för intervju. Efter att ha avverkat en formell anställningsintervju, tog jag med Erik hem till min hustru Barbro och vår baby Ann-Sofie. Jag minns det så väl eftersom Erik inte kunde få nog av att leka med lilla Ann-Sofie.

Jag gav Erik ett bud och han accepterade. Eriks första uppgift var att arbeta med en ny kuvös en medicinteknisk apparat för att skapa konstanta klimatförhållanden för en förtidigt född baby, samtidigt som barnet kan studeras och ges rätt omvårdnad. Företaget hade redan en kuvös, som var föråldrad och inte stod sig i internationell konkurrens. Förutom att hålla barnet vid rätt temperatur och ett flertal andra praktiska detaljer, gällde det att hålla en låg, normal syrekoncentration i själva kuvösen medan andningsmasken med barnets inandningsluft kunde justeras högre. Ny forskning hade nämligen visat att förtidigt födda, prematurer, kunde få ögonskador och ibland blindhet av för hög oxygenkoncentration. En annan funktion vi arbetade med var en speciell typ av respirator för att underlätta för de barn, som inte hade tillräckligt utvecklade lungor.

En annan produkt, som Erik arbetade med var utvecklande av en ny typ av analgesiapparat, inandningsapparat, för kvinnor vid barnafödande. Tidigare hade 100% lustgas använts intermittent för mödrarna, men nyare forskning visade att det inte var bra för barnet. Den s.k. AGA Dedoator gav en valbar blandning av oxygen och lustgas, men aldrig mindre än 20% syrgas.

Under 1968 fick AGA ekonomiska problem. Dr Ulf af Trolle togs in för att städa. Den medicintekniska verksamheten ombildades till två kompletta bolag, AGA Medical och AGA Spiro. Medical-chefen Sven-Olof Skarendahl och jag, som chef för AGA Spiro, kom överens om att personalen skulle fördelas i enlighet med respektive persons huvudsysselsättning. Erik kom då att tillhöra AGA Medical, som sedermera köptes av Siemens Elema och personalen inklusive Erik flyttade till Solna. Erik gjorde ett strålande arbete där och saluförde bl.a. kuvösen över hela världen. Resorna blev många och långa.

Några år senare behövde jag en praktiskt lagd teoretiker till AGA Spiro och andningsapparatverksamheten. Återigen anställde jag Erik. Elektroniken började komma in mer och mer i våra produkter och där var Erik till mycket god hjälp. Vi utvecklade också alltmer avancerade regulatorer och system för brandmän och dykare där Eriks teoretiska kunskaper kom väl till pass. Vidare var han till enorm hjälp för att lösa de miljökrav vi ställdes inför. Det var värme, kyla, vibrationer, slag, kemikalier mm, som utrustningarna utsattes för, som var både problematiska och svårlösta.

Eriks kanske största projekt var att leda utvecklingen av världens första gasbehållare utan metallskal för rökdykare. Behållaren gjordes av fiberarmerad plast. Det hela utvecklades till en tävling mellan SAAB, Bofors och ABB där slutligen ABB Plast i Piteå vann. Erik var tekniskt ansvarig för detta projekt och drog ett mycket tungt lass. Behållaren blev en succé genom att den innehöll mer andningsgas per kg behållare. Myndigheterna i vissa länder, bl.a. USA förhindrade och försenade en snabb spridning av produkten där. Men i Europa fick den gott mottagande.

AGA Spiro fick nytt namn, Interspiro i samband med att det såldes till företaget Pharos. Senare blev Nobel och därefter franska Comasec ägare. Erik avancerade och blev teknisk chef för Interspiro. Verksamheten växte snabbt och blev ett av de tre största i världen. Erik var en klippa i denna utveckling genom att aldrig ta genvägar då det gällde säkerhet. Erik hade också förmågan att alltid ha teorin helt klarlagd för varje konstruktion. Då vi andra för länge sedan glömt att använda differentialekvationer och integralkalkyler gjorde han beräkningarna med lätthet. Erik var en slitvarg och hustrun Monica, sedan våren 1964, fick alltför ofta vänta med middagen.

Erik uppträdde ofta som företagets representant i standardiseringsgrupper mm och vann stort förtroende genom sina tekniska kunskaper. Hans goda språkkunskaper gjorde att han kände sig välkommen var i världen han än befann sig.

Så blev vi också goda vänner. Vi spelade tennis, speciellt då våra familjer var på västkusten på somrarna. Vintertid åkte våra familjer skidor tillsammans i Härjedalen. Jag inspirerade kanske också Erik till ett köpa segelbåt, som han sommartid utnyttjade tillsammans med hustru Monica och barnen Annika född 1966 och Tobias född 1969”. Slut citat. Erik avgick med pension under 2005 och avled den 24 juni 2008.

Biografi för Erik Svantesson

Erik Svantesson föddes i Göteborg 1940 07 14. Han studerade på Majornas Högre Allmänna Läroverk där han 1956 avlade realexamen och studentexamen 1959. Han studera sedan på Göteborgs Universitet och tenterade 2 betyg i matematik. Han sökte och kom in på teknisk fysiklinjen på Chalmers 1960 och tog sin civilingenjörsexamen 1964. Efter en kortare militärtjänst arbetade han som assistent vid institutionen för fysik, Chalmers Teknisk Högskola fram till 1965. Därefter började han sin industriella karriär på AGA i Stockholm som konstruktör på medicintekniska verksamheten till 1969 då han blev teknisk marknadsförare för Medicintekniska divisionen. Han tillträdde som utvecklingschef för medicintekniska produktprogrammet 1973 och blev därefter teknisk chef för AGA Medical. År 1982 blev han administrativt ansvarig för utvecklingsavdelningen inom divisionen ventilatorer, Siemens Elema, Stockholm och 1984 konstruktör och projektledare vid Interspiros utvecklingsavdelning i Stockholm till 1989 då han utnämndes till chef för Interspiros tekniska avdelning i Stockholm fram till pensioneringen 2005.

Efter en längre tids sjukdom avlider Erik den 24 juni 2008. Sammanställt av Kuno Lindstedt efter kontakter med Eriks hustru Monica Svantesson, Henry Svensson och Hans Almqvist.

Annonser