Född i Göteborg 1938 men bor i Malmö sedan 1970. 1960 började jag på Chalmers tekniska högskola, teknisk fysik där jag blev civilingenjör våren 1964. Började hösten samma år att läsa medicin vid Medicinska Fakulteten i Göteborg med fortsatta studier 1968 vid Karolinska Institutet i Solna. Legitimerad läkare vid Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, 1971. Jag har jag alltid velat bli läkare! Att studera till ingenjör var egentligen min fars ide! Läkare inom specialiteten Yrkes- och Miljödermatologi.

Sedan 1972 har jag har arbetat som läkare inom dermatologi och venereologi först som klinisk amanuens sedan som biträdande överläkare och blev specialist i dermatologi och venereologi, 1977. Sedan 1978 har jag arbetat inom specialiteten Yrkes- och Miljödermatologi vid Hudkliniken. I januari 1978 inrättades den Yrkesdermatologiska mottagningen vid Hudkliniken, Malmö Allmänna Sjukhus och jag tillfrågades om jag kunde tänka mig söka den utlysta tjänsten som biträdande överläkare. Eftersom jag hade en ingenjörsutbildning i maskinteknik vid Tekniskt Gymnasium och en civilingenjörsexamen i Teknisk Fysik vid Chalmers Tekniska Högskola som grundutbildning, ansågs jag lämplig för tjänsten. I dessa utbildningar ingick ju praktiktjänstgöringar inom diverse industrier. Dessa praktiska erfarenheter från verkstadsindustrin ansågs vara till stor nytta för förståelse av och kunskap om arbetsmiljömässig problematik. Efter att jag arbetat som hudläkare ett år fick jag ett forskningsstipendium för att forska och studera vid University of Pennsylvania i Philadelphia, Mina arbetsuppgifter var att forska på fångarna vid statsfängelset Holmsburg ett par dagar i veckan. Den andra tiden skulle jag arbeta som läkare på hudkliniken samt studera tillsammans med de andra läkarna. Mitt forskningsarbete var huvudsakligen att på fångarna studera allergiska reaktioner, kontakteksem och svettfysiologi. En så kallad ”cellblock” var avdelad för min forskning. Fångarna var mycket positiva över att vara med på mina experiment, men där fick jag också uppleva en händelse som påverkat hela mitt liv som jag berättar om lite längre fram.

I tjänsten på Malmö Allmänna Sjukhus ingick att ansvara för och bygga upp den yrkesdermatologiska filialmottagningen i Malmö. Min uppgift var att utreda och behandla misstänkta arbetsrelaterade hudallergier. Halva min arbetstid skulle vara patientrelaterad medan den andra halvan skulle ägnas åt förebyggande arbete, arbetsplatsbesök inom Malmö kommun samt forskning.

Under de första åren gjordes några hundratal arbetsplatsbesök vilket gav oss viktiga kunskaper och erfarenheter om kemikalier och arbetsmiljörisker. Men det är patienterna som bäst kan informera om de skadliga ämnen de utsatts för i sin omgivning. Det är oftast på detta sätt som vetskap om nya allergiframkallande ämnen kommit till vår kännedom.. För 40 år sedan när jag började som yrkesdermatolog fanns drygt 600000 kemiska föreningar mot mer än 10 miljoner kända kemiska föreningar idag. Många av dessa är och kan vara potentiella kontaktallergen. Av arbetssjukdomar i Sverige kommer yrkeshudsjukdomar på tredje plats efter belastningssjukdomar och bullerskador. Vår avdelning har framför allt sysslat med utredning och behandling av handeksem.Cirka 90 % av alla yrkesbetingade eksem är lokaliserade till händerna. Ungefär 5 % av personer i arbetsför ålder har pågående handeksem, vilket motsvarar 270 000 personer i Sverige. 600 000 (11 %) har eller har haft handeksem någon gång under de senaste 12 månaderna Handeksem är dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män, förmodligen beroende på att det är fler kvinnor som sysslar med vårdyrken, våtarbete och barnpassning. Vi har arbetat mycket med förebyggande åtgärder mot allergier och annan överkänslighet eftersom dessa besvär kan orsaka personligt lidande, sjukskrivningar och arbetsbyte med försämring av den enskildes sociala förhållanden och livskvalitet, men de innebär också stora merkostnader för arbetsgivare och samhället i stort.

För mer än 30 år sedan såg vi många tandvårdspatienter med vad man kallade oral galvanism. I mitten av 1980-talet då amalgamdebatten var som störst övergick man alltmer till att använda akrylatbaserade tandfyllningar i stället för amalgam. Akrylaterna orsakade kontaktallergier hos tandvårdspersonal men rädslan av HIV-smitta innebar också ett ökat användande av gummilatexhandskar. Bland vårdpersonalen rapporterades därför en kraftig ökning av gummilatexallergier.

I början av 1980-talet fick vi utreda ett antal patienter som upplevde symptom i huden i samband med arbete vid bildskärmsterminaler. Från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet ökade antalet drabbade betydligt. En stor del av dessa patienter upplevde även besvär av elektriska och magnetiska kraftfält generellt och lysrör speciellt. Test och utredning av dessa patienter kunde inte förklara orsaken till besvären och patogenesen bakom elkänslighet är fortfarande okänd. Sedan början av 2000-talet har vi allt mer sällan utrett patienter med denna typ av besvär.

För snart 30 år sedan introducerades ultraviolett härdande akrylatprodukter, förutom inom tandvården, också inom tryckeriindustrin Dessa orsakade en epidemi av kontaktallergier där mer än hälften av arbetsstyrkan inom den grafiska industrin fick allergiska kontakteksem av dessa akrylater. Detta resulterade i min doktorsavhandling,”Sensitizing Capacity of Ultraviolet Curable Acrylic Compounds”, 1984.

Sedan början av 1990-talet då den Yrkesdermatologiska Avdelningen i Lund lades ner, fick Malmö, ett större upptagningsområde av patienter som numera omfattar södra Halland, Region Skåne, Kronobergs län samt Blekinge län… I början på 1990-talet föreslog jag sjukvårdsförvaltningen vid UMAS att ändra avdelnings namn till Yrkes- och Miljödermatologisk avdelningen i likhet med de Yrkes- och Miljömedicinska klinikerna i landet, och detta godtogs utan diskussion.

Den forskning som vi har bedrivit vid vår avdelning har fokuserat på allergi och annan överkänslighet i huden. Vi har hittat intressanta forskningsobjekt när patienter visats sig vara allergiska för dittills tidigare okända ämnen. Misstänkta allergen har också upptäckts vid arbetsplatsbesök men framför allt via kemiska analyser på vårt laboratorium. Enligt överensstämmelse med bl.a. OECD´s riktlinjer för undersökning av kemiska ämnen innan de introduceras på marknaden har en rad undersökningsmetoder, s.k. prediktiva testmetoder eller förhandsprövning som skall värdera ämnets förmåga att framkalla kontaktsensibilisering, utvecklats både på djur och på människa.

Min karriär har varit mycket innehållsrik och jag skulle kunna berätta om en rad intressanta händelser men på statsfängelset i Holmsburg fick jag alltså uppleva en händelse som påverkat hela mitt liv. Två fångar hade varit hos mig på test. Plötslig hördes ett farligt oväsen från fångvaktarnas kontor. Man kom springande och bad mig om hjälp. När jag rusade fram till kontorsdelen stod mina tidigare testfångar med knivar i händerna. På golvet låg fyra fångvaktare, en med halsen uppskuren, en med ett knivhugg i hjärtat, en i bröstet och en som hade flera knivhugg i magen. Han som blivit knivhuggen i magen levde men de andra tre var döda. Jag försökte hjälpa den med knivhugg i magen och jag lyckades rädda hans liv. Jag tänkte inte på att fångarna stod framför mig med knivar i händerna förrän senare. De gjorde dock ingenting mot mig. Sedan kom poliser med k-pistar och överföll fångarna. Vi civila tilläts komma in i fängelset först efter två veckor! Man hittade över 700 knivar och andra vapen samt mängder av knark när man undersökte alla fångar och deras celler efteråt.

Jag i pensionerades vid 65 års ålder i november, 2003. Jag håller med en av mina andra studiekamrater när han säger: ”Mitt ordspråk genom livet är ”If there is a will, there is always a way”, som i fri översättning lyder ”om det finns en vilja eller önskan så finns det alltid en väg till målet.” Man skall alltid sträva efter sina egna mål i livet och inte lyssna så mycket på vad andra tycker och säger. Lägger man ner tillräckligt med arbete och energi på det man vill så lyckas man alltid!

Biografi för Bert Björkner

Född i Göteborg 28 november 1938. Bor i Malmö sedan 1970. Gift. Realexamen vid Praktiska Realskolan i Göteborg, 1955. Ingenjör i Maskinteknik vid Tekniska Gymnasiet (Chalmers Lägre) i Göteborg, 1959.Militärtjänstgöring 1 år som flygmekaniker vid Flygvapnet. Sökte och antogs hösten 1960 som studerande till avdelningen för Teknisk Fysik, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg. Blev civilingenjör våren 1964. Började hösten samma år läsa medicin vid Medicinska Fakulteten i Göteborg. 1968 fortsatta studier vid Karolinska Institutet i Solna. Legitimerad läkare vid Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, 1971. Arbetat som läkare inom dermatologi och venereologi sedan 1972, först som klinisk amanuens sedan som biträdande överläkare. Blev specialist i dermatologi och venereologi, 1977.Sedan 1978 arbetat inom specialiteten Yrkes- och Miljödermatologi vid Hudkliniken, Universitetssjukhuset MAS, i Malmö. Medicine doktor vid Lunds Universitet, 1984, på en avhandling om kontakteksem av ultraviolett härdande akrylatföreningar. Sökte och tillträdde en tjänst som Laborator vid Arbetarskyddsstyrelsen i Solna, 1985.Sedan 1987, Professor i Yrkes- och Miljödermatologi vid Karolinska Universitetssjukhuset och Arbetsmiljöinstitutet. Överläkare vid Yrkes- och miljödermatologiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm, 1986 .Sedan 1988 motsvarande tjänst som överläkare och professor vid Hudkliniken, Universitetssjukhuset MAS i Malmö. I november 2003 avgick jag som 65 åring med pension Har erhållit forskningsstipendier samt varit engagerad i olika intressentgrupper kring bl.a. Yrkes- och Miljödermatologi. Jag är författare och medförfattare till ca 130 artiklar, böcker och bokkapitel framför allt inom området kontaktallergi av plastkemikalier, konserveringsmedel, tandvårdsmaterial och guld.

Annonser